8:e september
Det har gått alldeles strålande för alla tre kattungarna i sina nya hem. De har på rekord tid lärt känna sina nya familjer, sitt nya hem och nya katt och hundkompisar. Vi är så obeskrivligt stolta att höra hur modiga, keliga och sociala de är alla tre. Härmed stänger jag kulldagboken för denna gång, på återseende till kull 7!

5:e september
Idag dags för både Stina och Cappuccino att flytta hemifrån. De ska flytta till samma stad och fick dela transportbur hela resan, mysigt för dem och allra mysigast för Cappuccino som tyckte resan var läskig. Väl hemma i sina nya hem låter det mycket lovande, de har alla nya kompisar att lära känna, men de är så nyfikna och modiga så det kommer gå utmärkt. Denna gång är Zelda mer besvärad över sin nyfunna frihet, hon ropar och letar efter kattungarna. Vi tar med henne till landet och gosar och tar hand om henne hela helgen och sedan är det bättre som tur är. Som vi saknar dem våra små bebisar!

4:e september
Idag flyttade Lasse, barnen grät men Zelda och syskonen verkar inte direkt märka att en saknas. För Lasse har det gått utmärkt, han sov hela resan och har varit lugn och trygg hemma i sitt nya hem. Vi ser fram emot fortsatta rapporter, vi saknar dig så!!

3:e september
Besiktningsdag på Gärdets Djurklinik. Det är tre mycket förväntansfulla kattungar som för första gången lämnar sin mamma hemma. Alla trängs längst fram vid gallret och alla vill ut hos veterinären. Lasse och Cappuccino först, de är lugna och lätthanterliga. Veterinären är faschinerad över det streck som Cappuccino har på nosen och visar det för flera sköterskor, hon har aldrig sett något liknande. Så är det dags för Stina, jag varnar veterinären för en liten hal sjövild ål och min föreställning besannas, Stina hoppar upp och ner, rymmer ner på golvet och utforskar rummet med ett sick-sack mönster i rasande fart med svansen i vädret. Fångas in och är hopplös att undersöka, veterinären måste spola vatten och hålla henne mot fönstret för att få henne tillräckligt stilla för att lyssna på hjärtat. Allt bra i alla fall och de var trötta när vi kom hem, veterinären är rätt kul i alla fall!

1:a september
Idag hade Inez kompisar hemma efter förskolan och de lekte med kattungarna i 3½ timme innan de blev hämtade. Kattungarna var enormt uthålliga, ställde upp på alla lekar och somnade inte en enda gång. De är precis lika modiga och framåt alla tre och det är roligt att se hur gott de tror om alla människor även sådana som de inte mött tidigare. På kvällen upptäckte de vattenfontänen som de ivrigt drack ifrån alla tre. Plötsligt sätter Z i halsen och gör hostande ljud under några minuter. Både jag och Zelda blir förskräckta men när jag ser att han andas blir jag lugn. Zelda tycker dock det hela är väldigt konstigt, hon tvättar honom, pratar kvittrande med honom och erbjuder honom mjölk vilket hon generellt inte gör längre. Tillslut går det i alla fall över och han leker som vanligt igen, puh! På bildserien nedan ser ni hur rolig och intressant en tom kruka kan vara.


30:e augusti
Idag blev en händelserik dag för kattungarna. Först flyttade vi hem från landet in till stan igen och det var så länge sedan de var i stan så de kom inte ihåg det alls. De fick vara i sitt lilla rum först men efter natten kunde vi ha dem fritt och de springer som galningar i korridoren. Deras "nya" boende har också gett dem nya spännande intryck, kattlåda med huv, lektunnel och krukväxter hör till de roliga delarna. Forsande vatten, diskmaskin och fräsande bacon i varm stekpanna hörde till det läskiga. Nu har vi några obligatoriska moment kvar innan flytt till helgen, i morgon öppnar vi balkongen (innätad) så får de vänja sig vid vinden och alla lukter ute. Och så blir det väl närkontakt med läskigaste monstret av alla - dammsugaren.

Igår var det också dags för andra vaccineringen och chipmärkningen, de sa inte ett pip men ingen kattunge gillar att få ett hål i nacken och få intryckt ett chip förstås, men de glömmer fort, själv har man dåligt samvete bra mycket längre.

26:e augusti
Idag fick jag svaret från sista masktestet på kattungarna, ingen har mask, ägg eller annat konstigt och således kommer de heller inte avmaskas. Vi tränar vidare med kloklippningen, Lasse och Stina kan man i alla fall klippa i sömnen men Cappuccino är inte så lättlurad. Honom får jag ta en klo i taget just nu, tonårsfasoner. Vi tränar dem också att sitta i knäet ute i vardagsrummet med de andra katterna, Tootsie hatar dem men Jakaranda tycker det är lite spännande och kommer fram och luktar utan att fräsa. Det mest läskiga är annars när jag drar upp och ner rullgardinerna, har dragit upp och ner dem säkert 20 gånger idag för att vänja dem och sista gången satt de mest och suckade åt mina försök att skrämma dem.

23:e augusti
I natt fick kattungarna sällskap av svärmor, det blev nog inte så mycket sömn för stackars farmor men hon hade fått mycket ryggmassage av små kattfötter som sprungit över hennes rygg hela natten. Ibland undrar jag faktiskt när de sover för det är ytterst sällan som jag ser det. Idag hade också blötmaten tagit slut men jag hittade några korvar med "kattemat" i frysen, det är BARF-mat speciellt för katt med bara köttråvaror i. Kattungarna älskade det, de äter faktist nästan vad som helst, får väl se vad deras magar tycker om saken för de lommade iväg med magar tjocka som tunnor efter måltiden. De kan de gott behöva för de är faktiskt smala nu hela högen, benen har dragits ut och de har blivit rangliga och långsmala. De går förstås fortfarande upp i vikt men kropparna har liksom omformats, de är smidigare och jagar nattfjärilar och flugor som kommer in genom fönsterglipan med en imponerande precition. Zelda låter ungarna fånga bytet men tränger sig sedan fram och äter upp insekten med ett obehagligt krachande mellan hennes tänder.

21:e augusti
Just nu går det verkligen inget vidare detta med kloklippningen. Jag hade kommit så långt och kunde klippa alla tassar så gott som alltid, åtminstonde hälften vid varje tillfälle, men nu är det verkligen inte lätt. De hoppar och slänger sig och kråmar sig och kan omöjligt sitta still en sekund ens. Att passa på när de är trötta och vill sova funkar inte heller för de kan leka precis hur länge som helst och även om de somnat vaknar de på en sekund och jag hinner med max 2-3 klor inann de hoppar som en vilde i knät upp och ner och vill starta nästa snabba lekrace genom rummet. Så nu har vi fått backa igen och klippa en klo då och då många gånger per dag istället.

15:e augusti
Idag fyller kattungarna 10 veckor. När jag började med europé för över 10 år sedan var det tillåtet att leverera kattungar vid denna ålder. Nu är det som tur är 3 veckor kvar. De diar fortfarande en hel del och Zelda är mitt uppe i sin intensiva uppfostran så det är bra för dem att få stanna längre. De väger nu alla över 1 kg var vilket också är ett kriterie för att få flytta hemifrån. Men snart är det onekligen dags även om vi förtränger det lite, det kommer bli vansinnigt tomt utan dessa härliga små varselser.


Barnen älskar att hjälpa till med socialiseringen av kattungarna, minst en timme på morgonen och en på eftermiddagen är barnen med och leker, gosar och pussar på kattungarna. Här är det lejontämjare Siri in action

Pussträning

Efter många misslyckade försök att ta sig upp i fönstret i sovrummet ställde vi ett klösträd vid fönstret och nu leker de ofta där och tittar ut i trädgården och vädrar frisk luft i fönsterspringan.

Lasse och Stina myser i sängen.

Z och Lasse.


11:e augusti
Idag rymmde Tiramisù ut från sitt rum, sprang i rapidfart förbi mig och rakt in i famnen på Jakaranda som satt precis utanför. Hon tvärstannade förstås och jag skyndade att lyfta upp henne, men sedan märkte jag att både hon och Jakaranda var helt lugna så de fick träffa varandra igen och det gick hur bra som helst, inget fräs alls, man skulle kunna tro att de redan kände varandra. Kommer låta mormor (Jakaranda) träffa dem fler gånger för det är också en viktig upplevelse för kattungarna som dessutom ska dela hem med andra främmande katter framöver.

10:e augusti
Vi har gått från köttfärs och bebisrätter till vanlig mjukmat för katter. Det har gått utmärkt, alla tre (ja, 4 inklusive Zelda) äter med god aptit och alla har fortsatt att vara bra i magen. Utöver de äter alla torrfoder och fortsätter dricka mjölk från Zelda. Klorna försöker jag klippa så ofta jag kan för att hålla i schack, värre är det med de sylvassa tänderna. Man får passa sig att komma i mellan i leken och vara noggrann med att de inte får leka med händerna och bita i fötterna även om det är gulligt just nu. Idag somnade både jag och Siri i ett av kattungarnas rum och när jag vaknade hade vi alla tre kattungarna runt oss, Lasse låg på mitt hår mot huvudet, Cappuccino låg mellan fötterna och Tiramisù längsmed Siris rygg. Så mysigt, de kommer verkligen bli trevliga sociala katter detta.

6:e augusti
Idag var det dags för första vaccinationssprutan, vi åkte till en veterinär i Norrtälje som vi blivit rekomenderade. Alla kattungar var så nyfikna så vi behövde inte gräva efter någon i transportburen, det var snarare fråga om att hindra dem alla att springa ut i rummet. De fick sin spruta en och en och de sa inte ett pip och var inte alls sugna på att gå in i buren igen och åka hem. De är väldigt duktiga och lugna då de åker bil, sover mest hela tiden.


Tiramisù och Cappuccino myser i transportburen på väg till veterinären.


5:e augusti
Lasse spinner när man smeker honom över ryggen eller kliar honom under hakan, det är så mysigt, han kommer ibland och sätter sig och bara tittar på en, och så klappar man honom så spinner han högt! De har spunnit länge när Zelda tar hand om dem men det dröjer ofta ett tag innan de reagerar på samma sätt för mänsklig beröring. Underbart är det i vilket fall! Har i dag klippt allas klor, det gäller verkligen att vänta in rätt tillfälle när de är på gränsen att somna. Är de vakna och busiga är det fullkomligt lönlöst att ens försöka.


Inez försöker vila men det blir intensivt lekande med alla katter istället!


4:e augusti
Har utökat kattungarnas område med ett rum till, kul tyckte de men det blev nog lite väl stort för de somnade en och en och hade inte så bra koll på Zelda som försökte samla ihop dem. De får springa stort några gånger per dag men sen gör vi det lite mindre när det är sovdags och på nätterna så blir det lugnare.


Jag har styrelsemöte och försöker uppdatera hemsidan, det går sådär trots två medhjälpare...


3:e augusti
Kattungarna har haft semester ihop med sin mor hos Coccobellos (alias Lasse) blivande ägare. Det har funkat hur bra som helst och vi andra i familjen fick chans att åka iväg en sväng utan att släpa med kattfamiljen vilket de med all säkerhet uppskattar mycket! Vi lämnade små söta ullbollar och fick hem tre huliganer som ändrat kroppsform från proportioneliga runda små kattungar till gängliga långbenta och totalt urväxta tonåringar. Otroligt vad några dagar kan göra! Kattungarna är nu vakna långa stunder och röjer något osannolikt till sin mors stora förtret. Zelda försöker lugna dem och uppfostra dem men har inte en chans att hänga med i svängarna. Dessutom struntar de i henne totalt. Det är tur att Zelda får några till veckor på sig att få ordning på dessa små monster :-D

31:a juli
Alla tre kattungarna är nu tingade. Cappuccino kommer kallas Z och kommer flytta hem till två äldre européer och deras matte Maggan. Maggan är för övrigt mor till Tiramisùs blivande husse så de kommer kunna ses i bland även framöver. Tiramisù kommer heta Stina i sin nya familj och hon kommer bland annat bo med sin morfar Valle. Vi är så otroligt glada att alla tre kattungar kommer få så fantastiska hem!

15:e juli
Roliga bilder som visar ett av många upptåg, det är kö för att försöka hoppa över kanten till hagen via klösträdet :-D Tiramisù först, sedan Cappuccino och Coccobello sist.

14:e juli
Det är inte så ofta jag skriver i kulldagboken just nu, det beror sannerligen inte på att det inte händer något utan snarare att kattungarna tar all min lediga tid. De är väldigt mysiga och gosiga kattungar men samtidigt fullkomligt sjövilda, busiga och klängiga. Rymmer från sin låda hur lätt som helst och klättrar upp för benen varesig man har shorts eller jeans så det ser ut som om man varit i knivslagsmål över hela kroppen. Så vassa som kattungarns klor finns nog inte och än kan jag inte klippa dem alla. Det blir en klo då och då, det får ta den tid det tar och så länge får jag lida. Inte ens Inez tycker det är speciellt kul att leka med dem just nu, det ska vara när de är lite sömniga då i så fall. Coccobello som ätit torrfoder ett bra tag redan har dragit iväg enormt i vikt, gått upp 130 gram på 4 dagar. Cappuccino har gått upp 100 ungegefär samma period vilket också är väldigt bra, Tiramisù är minst, hon dricker helst sin mors mjölk och äter köttfärs och hon går upp ca 10g/dag vilket är normalt men gör att hon halkar efter brorsorna storleksmässigt. Väldigt fina är de allesammans oavsett.

10:e juli
Idag fyller Tiramisù 5 veckor, de två andra får vänta tills i morgon på sin födelsedag. De har blivit riktiga små katter som tvättar sig, leker, går på lådan och äter riktig mat. De är alla egna små individer som gillar och ogillar olika saker trots samma förutsättningar. Tiramisù gillar Zeldas mjölk bäst fortfarande, Cappuccino kan äta hur mycket rå köttfärs som helst och Coccobello föredrar baby-torrfoder direkt från början. De har också olika favoritleksaker men alla gillar att klättra högst upp i klösträdet och ibland tävlar de om att komma högst upp först. Inez är mästaren på att socialträna kattungarna och hon kan sitta inne hos dem hur länge som helst, de är alla väldigt vana vid oss människor och vi har börjat träna dem på kloklippning, titta på tänder, titta i öron och annan hantering som är bra att vänja dem vid redan i tidig ålder.

4:e juli
Jag har i ett par dagars tid sett att någon kissat på lådan men inte vetat vem, idag såg jag Coccobello som satt och hukade bra länge och lämnade en liten kissklump efter sig i lådan. Det är faschinerande vilka naturbegåvningar katter är på att lära sig saker. Har också ställt in RoyalCanin bebismat från 1 månader ålder och det är intressant, ungefär lika intressant som kattsanden som de äter med god aptit :-/

1:a juli
Mjölkersättning eller äggula har inte fallit så väl ut, men när vi tillslut serverade rå köttfärs åt alla kattungar som hästar, det är tydligt att de är köttätare in i ryggmärgen. Så nu blir det körrfärsmål morgon och kväll och det tycker även Zelda är en utmärkt idé för hon slickar gärna resterna.

29:e juni
Idag var Ullas (Isola, en kisse från vår kull 2) familj på besök för att se om där fanns någon liten kattunge som skulle kunna bli hennes vän framöver. De hade nog egentligen redan fallit för en utav dem redan innan besöket och jag är inte helt förvånad att kärleken höll i sig. Den de har fallit för är Coccobello och han gjorde dem inte besvikna så nu är det bestämt att han blir deras nya familjemedlem och Ullas nya bästis. Vi är så innerligt glada att han får flytta dit för det betyder att vi kan få ha lite kontakt med honom även i framtiden då de är goda vänner till oss. Coccobello kommer framöver heta Lasarus och kallas för Lasse, och vi tyckte det var roligt att lägga till det namnet så numera heter Coccobello, Lasarus Coccobello, fint ska det va på en så vacker kisse!

Zelda var lite spänd och på sin vakt när det kom utomstående för att titta på hennes små, hon är en väldigt beskyddande mamma och hon var med hela tiden, beredd att rycka in om det skulle behövas. Vi är väldigt glada att Zelda är så tight med sina ungar och tar hand om dem så väl!

28:e juni
Jag har märkt i ett par dagar att vikterna inte har ökat så mycket som jag önskar. Jag vill helst ha ökningar på minst 10g per dygn och det har varit lite skralt på dem alla. Jag är säker på att deras ökade rörlighet har gjort att Zeldas mjölk inte riktigt räckt till. Så nu har vi börjar introducera lite mat, först blev det mjölkersättning och alla tre tyckte det var mycket intressant och slickade och bet i fingrarna efter mer. Dock var det svårt att förstå hur man dricker i en skål. Både Coccobello och Cappuccino bet i kanten och dök sedan ner med sina små nosar i mjölken och satt och nös lite efteråt för att rensa luftvägarna. Lite träning krävs allt men vi har i alla fall börjat. I samma veva har jag satt in en liten låda med kattsand, mamma-katt brukar vara mindre intresserad av att sköta deras toalettbestyr när man börjar ge dem annan mat. Det blir ren lera som inte klumpar sig eftersom kattungar alltid vill smaka på underlaget. Zelda tar ibland ett steg bakåt och bevakar kattungarna lite på håll som ni ser nedan, men hon är aldrig långt borta.



27:e juni
Oj vad det går fort nu! Kattungarna är tre veckor och har blivit så utåtriktade och nyfikna. Kommer man in i rummet och ropar på dem "springer" alla tre fram till kanten och piper och vill bli upplyfta och gullade med. Tiramisú ville så gärna upp så hon klättrade över kanten så det var ett bra tillfälle att utöka lådan med en liten hage. Zelda tyckte det var skönt med en större hage och lade sig genast längst bort och lockade på kattungarna som först var lite rädda för det nya underlaget men som snabbt vågade sig fram till sin mor. Vi har också påbörjat "krach and bang"-träningen och barnen får ofta vara inne och stöka runt i rummet där de bor. Vi sopar, spelar radio och umgås runt dem. Zelda vill gärna ut i resten av lägenheten och vi har låtit henne träffa Jakaranda och det gick jättebra. Nedan ser ni Inez som gosar med kattungarna, självklart måste också mamma Zelda få sin beskärda del av gos!



24:e juni
Nu börjar kattungarna titta över kanten till lådan och bli mer nyfikna på oss människor, de fortsätter att träna på att gå med små skakiga ostadiga ben, men det blir bättre och bättre. Ibland sätter de sig och försöker tvätta sig och de biter lite i varandra och försöker börja busa. Det är så häftigt att det finns så mycket naturligt i katter, att de förstår hur de ska göra instinktivt som vi människor inte gör. Zelda är nöjd och tillfreds, hon har börjat kika ut från dörren när vi kommer och nu när såret har läkt så fint ska hon snart få träffa husets andra katter - om hon vill - hon får förstås bestämma!

17:e juni
Jag måste säga att det här med silver är så vackert och kattungarna är verkligen osedvanligt söta, titta här på Coccobello som ligger och sover 1½ vecka gammal, man smälter!!


12:e juni
Kattungarna går upp riktigt bra i vikt och Zelda tar hand om dem på bästa tänkbara sätt. Idag är det faktiskt en vecka sedan Tiramisú föddes och hon har dagen till ära börjat öppna sina ögon! Riktigt ljuvlig är hon, ser ni de små ögonen? På vågen är det dock Cappuccino som visar sina fina spottar!




8:e juni
Det blev en till tur till Albano, Zelda hade väldigt ont och var fortfarande så dålig i sina bakben så jag var livrädd för kalkbrist vilket kan vara livshotande. Som tur var hade hon jättebra värden och veterinären tror att hon helt enkelt hade ont efter nedkomsten, alla reagerar ju olika på smärta. Så nu äter hon Metacam i 5 dagar och förhoppningsvis har det lagt sig sedan, hon mår mycket bättre direkt när hon fått smärtstillande.

7:e juni
Zelda är fortfarande svag i sina bakben och kan inte ens hoppa upp i sängen, pratar med Albano igen och får kalk utskrivet för säkerhetsskull. Men förmodligen är det helt enkelt en skada efter förlossningen som kommer bli bättre när det värsta lagt sig. Är det inte bättre inom ett dygn får vi åka in och kolla henne igen. Trots att hon har ont så är hon en föredömlig mamma som ömd vårdar sina små. Alla kattungar är pigga och två av dem har börjat gå upp i vikt medan den lilla honan först gick ner men i alla fall gått upp några gram sedan i morse så det går åt rätt håll. Det är lite dumt för de vill envist ha de lite sämre spenarna mellan Zeldas framben trots att hon har så mycket mjölk längre ner. Det verkar som om de vill att det ska vara päls runt och inte rakat efter operationen. Så det är ett fasligt grävande efter tuttar och Zelda har svårt att lägga sig så att alla kommer åt. Om hon sitter upp kommer alla åt men tillslut vill hon ju ligga och då tappar alltid någon greppet och försöker sno någon annans... Lilla tabbyn har en spene lite längre bak och hänger där mest hela tiden, det är också han som ökat mest i vikt hitintills.

6:e juni
Efter midnatt är det dags igen, Zelda börjar krysta och alldeles snart kommer en till svans och bakben. Jag ser direkt att det är en tabby eftersom ränderna är glesare och mer markerade på bakbenen. Ungen kommer ut efter 10 minuter men är väldigt trött. Fosterblåsan och navelsträngarna är enormt starka och sega, så jag hjälper till även här och när jag ser att ungen har svårt att andas börjar ett intensivt räddningsarbete. Suger rent med slemmsug i mun och näsa flera gånger men den lilla fortsätter att flåsa och hela kroppen rör sig kraftigt upp och ner. Den är också väldigt lång och utdragen och vill inte alls röra sina ben. Fortsätter att slunga den och får göra det två gånger, sedan kraftigt massera den och torka den torr med hushållspapper och handukar. Den piggnar på sig lite men andas fortfarande med kraftiga rörelser, jag var då helt säker på att den inte skulle klara sig, förmodligen att lungorna var underutvecklade eller liknande. Zelda tog en paus igen och vi somnade båda två. Ett par timmar senare är nummer två kry och pigg och diar för fullt, kroppen är rund och fin och andningen helt normal, så glad jag blev!

Vid 6-tiden på morgonen är det dags för nummer 3, Zelda krystar länge men ingenting kommer och ingenting syns där bak. Efter två timmar ringer jag Albano djursjukhus och de tycker vi ska komma in och kolla henne. Vi får komma en timme innan de öppnar egentligen, tack!! Där inne får Zelda dropp och blodprov tas. Senare även röntgen. På röntgen syns att en stor unge är kvar, den ligger med huvudet lite snett och när Zelda krystar kommer den snett mot henne bäcken och hon kan inte få ut den. Veterinären försöker få den att hamna rätt men det går inte och vi bestämmer att den måste tas ut med kejsarsnitt.

Jag och de två tidigare ungarna väntar i ett rum och efter drygt en timme kommer veterinären in med nummer tre, en stor och vacker svartsilverspotted. De hade verkligen fått kämpa för att få den till livet och veterinären berättade att de nästan gett upp och hållit på med den riktigt länge. Stort tack för att ni inte gav upp! Den lilla får vila ut under min tröja på magen och efter en stund märker jag hur den börjar snutta på huden! När den får komma ner till sina syskon är den plötsligt riktigt pigg och vild. Zelda kommer tillbaka efter en stund, hon skyndar fram till sina ungar och lägger sig runt dem som en höna och morrar. Hon skyddar dem med sitt liv och morrar när någon främmande kommer in i rummet. Jag är dock stolt över henne att hon inte går till handling och bits utan att hon bara morrar. Vi behövde inte tratt eller liknande utan kunde lätt hantera henne både vid provtagning, röntgen etc.

När Zelda kommer till sina ungar händer något märkligt och lite rörande. De två äldsta ungarna känner ju igen henne och skyndar in under hennes kropp, men nummer tre känner hennes lukt och fräser. Den har blivit så präglad på oss människor och känner inte igen sin egen mamma. Det tar dock bara några sekunder så letar den spene i hennes päls. :-)

En trött liten familj åker hem och installerar sig i kattungelådan, Zelda har ju koll på läget, hon vet ju att lådan är hennes kattungebo och hon fick ju ungar redan innan nedsövningen så hon tar hand om dem fint. Vi sover tillsammans på natten och det är alldeles tyst i lådan och ungarna är nöjda och tillfreds. Jag är dock lite orolig över Zelda som fortfarande är vinglig och svag i sina bakben efter förlossningen.

5:e juni
På eftermiddagen kring 17-tiden kommer Zelda och berättar för oss att det är dags, hon har förvärkar och vill ta det lugnt i sin kattungelåda. Jag ser att slemproppen har gått och förstår att det snart kommer kattungar. Vi installerar oss i kattungerummet och hon är lugn och sansad.

På kvällen kring 20.00 börjar hon få utdrivningsvärkar och efter 1½-timmer ser jag en liten svans sticka ut i rumpan. Svansen viftar och Zelda blir helt förskräckt och tror hon har en rymdvarelse där bak, vilket man ju kan förstå! Några krystningar till så är det även två baktassar som vill ut. Zelda får verkligen kämpa men efter 20 minuter kommer lilla "ettan" ut, en livlig krabat som alldeles tydligt är svartsilverspotted, huvudet är alldeles vitt av silver. Zelda smakar på moderkakan men gör en grimash och vill inte äta den, jag hjälper henne med avnavlingen och vi torkar den tillsammans. Sedan blir det en paus och det blir sveriges nationaldag. Lilla Ettan myser med mamma och jag får sova en stund.

4:e juni
Dag 63, det var på denna dag som Jakaranda födde men Zelda verkar inte ha tankar på det. Hon väger nu över 5kg så vågen visar bara error eftersom den slutar just där :-) Hon har gått upp mycket sendan parningen (1,5 kg) men hon har också ett enormt juver med mjölk så det väger nog en hel del!

3:e juni
Dag 62 idag, nu är det övervakning 100% som gäller, vi sover tillsammans på natten och har webbkamera på henne om vi lämnar på dagis eller är borta korta stunder. Det känns som om det är nära nu! Zelda är duktig och sover i sin kattungelåda hela natten.

29:e maj
Det närmar sig verkligen och Zelda har fått ljuver fyllda med mjölk. Siri har upptäckt de röda små knapparna på hennes mage och kan inte låta bli att peta och nypa i dem, Zelda ser lite förgrymmad ut och går med stor möda därifrån. Hon är så tung nu och gör inte så mycket mer än sover och äter.

20:e maj
Nu känner man sparkar i Zeldas mage om man håller händerna runt den. Det är så underbart och ljuvligt, en känsla som man alltid blir berörd av varesig det är människobebisar eller kattbebisar i magen. Underbart!

16:e maj
Nu på kvällen låg Zelda länge i mitt knä och jag kunde lägga händerna om hennes lilla mage, inga sparkar än så länge men snart borde det kunna kännas. Hon har lugnat ner sig lite med viktuppgången och jag hoppas på en inte fullt så stor kull som jag befarade i onsdags, 3-4 räcker alldeles utmärkt. Jag har också börjat läsa igenom mina kattuppfödningsböcker igen och börjat handla in det som jag vill ha hemma. Det var ju över tre år sedan senast så man glömmer snabbt. Kattungelådan har vi tagit fram och Zelda har varit i den och bäddat i den också, men Jakaranda är ännu mer förtjust så jag får ta bort henne ibland så hon inte boar in sig för mycket. Barnen har pimpat den med små fåglar och mjukdjur uppepå.

En kattmamma föder vanligen mellan dag 61 och dag 70 om jag minns rätt, ofta kan man titta på honans mamma för att få en aning om när det kan ske. Jakaranda födde på dag 63, Isola på dag 67, Tootsie ungefär 65 alla gånger.

13:e maj
Nu har det gått en hel vecka och resultatet efter invägningen blev 4400g vilket enligt teorin då skulle motsvara hela 8 kattungar. Hoppas det inte stämmer för det skulle bli väldigt jobbigt för Zelda. Hon började ju gå upp i vikt så sent i dräktigheten så det är nog förklaringen till att hon ökar så mycket nu. Hon sover väldigt mycket och "vem som helst" kan se att hon är dräktig. Vi har bestämt att hon ska få föda sina ungar i Inez rum och ha dem där åtminstone de första veckorna, hon trivs där inne och är lugn och trygg, dessutom är det lätt att stänga igen om hon skulle vilja vara själv och ifred från andra katter.

6:e maj
Idag är en speciell dag för idag har det gått exakt 5 veckor sedan parning. Det finns en teori som går ut på att ta en vikt vid precis 5 veckor och sedan en vecka senare vid 6 veckor, så delar man ökningen i gram med 50 och ska då få antal kattungar i magen. Om det stämmer eller inte vågar jag inte säga men det kan ju vara kul att testa. 5-veckors vikten blev exakt 4 kg nu får vi sansa oss en hel vecka innan resultatet!

5:e maj
Ove Wilén hette en uppfödare som förut födde upp europé. Han bodde ett par kvarter från mig när jag började med europé och vi sågs rätt ofta, samåkte till utställningar och vid två tillfällen kom han och hälsade på med sin hona Dahlia som vi hoppades skulle få ungar med min dåvarande avelshane Julius men det tog sig aldrig. När jag letade avelshona valde jag mellan Tootsie och en kattunge som Ove hade till försäljning som var en sköldpaddstigré, hon hade ett kullsyskon som var en svartsmoke hona som hette Zambra och som Ove själv var mycket förtjust i. Ove lärde mig mycket om europé och bidrog till mitt stora intresse för rasen, det var väldigt sorgligt när han för några år sedan hastigt drabbades av cancer och kort tid senare lämnade oss alldeles för tidigt. Jag pratade med honom bara ett par dagar innan och då skulle han få ta med en katt till ett vårdboende där han skulle bo framöver, han hade valt ut Zambra att bli denna katt. Tyvärr blev det ju inte så men det var väldigt roligt att Zambra omplacerades hamnade hos en uppfödare, Soulshaker’s, det var ju Oves dröm att hon skulle gå i avel. Tyvärr lades Soulshaker’s ner sin uppfödning och Zambra flyttade till Singastens européuppfödning. Zeldas fästman Apollon är barnbarn till Zambra och det är första gången jag haft chansen att få in Oves linjer i mina katter. Det har förstås ett stort emotionellt värde för mig och dessutom bra för rasen att linjerna går vidare. Nu ser vi verkligen fram emot dessa små kattungar och hoppas Ove ler från himlen.

3:e maj
Senaste 10 dagarna har Zelda gått upp 450 gram vilket får anses som en rejäl uppgång på så kort tid. Hon är nu lite rund om magen och är lugn och sover mycket. Det är ganska precis halvtid och vi gissar antal i familjen, Tomas tror på 10 stycken (:-)), jag tror 5 stycken och Inez 3 stycken. Vi får se vem som hamnar närmast! Jag har lagt upp en sluten grupp på Facebook som heter Hafvets Qvarn europé, sök efter den och ansök om medlemskap om du vill följa kullen på nära håll!

Bilder på Zelda just nu så vi har något att jämföra med sedan:



26:e april
Zelda känns lite rundare i kroppen och spenarna är stora och mellan-rosa i färgen, det måste vara ett tecken! Batteriet i vågen är slut tyvärr, men det känns som om hon äter precis hela tiden!

22:e april
Dräktig eller inte det är den eviga frågan efter 3 veckor. Spenarna är väl lite mer rosa ändå och magen kanske lite spänd, men vågen visar egentligen inget mer än viktnedgång, det blir ju lätt så efter intensiva löp, men kan kanske bero på lätt illamående också. För visst är hon väl ändå dräktig?

29:a mars
"När katten är borta dansar råttorna på bordet" säger ordspråket. När pappa är och åker motorcykel i Spanien tar mamma hem hankatt till lägenheten går ordspråket hemma hos oss. :-) Ja det var ju planerat förstås men faktiskt med en annan hane i Finland. När allt höll på att rinna ut i sanden eftersom vi hade fullt upp med att bara få vardagen att gå ihop och Zelda blev äldre och äldre, valde vi en hane som fanns närmare oss och som vi faktiskt inte ens visste om. Jag och barnen åkte för att titta på honom och blev förstås över öronen förälskade, Apollon var verkligen en bra ersättare och skulle passa vår Zelda alldeles utmärkt. Apollon är uppvuxen med barn och är nästan överdrivet social och kelig mot just barn. Han tacklade inte av en sekund ens när vi tog hem honom till oss och han var så kelig mot Siri så hon ramlade baklänges när han stångade henne. Lika övertygad och förtjust var dock inte Zelda, hon var verkligen svårflirtad måste jag säga, fräste och morrade och visade sitt missnöje i två dygn innan hon lät honom komma närmare. Sen tyckte Zelda i alla fall att han var ok korta stunder men för det mesta var hon inte värst förtjust, efter två dagar till åkte vi hem med honom igen och Zelda var rätt nöjd med det, sicken otacksam katt!