15:e juli
I torsdags flyttade Sammi till sin nya familj och det har gått jättebra, det är väldigt trygga kattungar detta som snabbt anpassat sig till sina nya situationer. Vi tog resten av kattfamiljen med oss ner till sommarparadiset Båstad. Jakaranda har till en börjat vårdat Zelda ömt och gett henne mjölk, men i morse hörde jag en del fräsningar och sedan visade det sig att hon börjat avvisa Zelda ordentligt. Zelda visar undergivelse och försöker smyga nära, men Jakaranda visar bestämt att nu får det vara nog med detta, nu ligger de och sover själva i var sin ände av stugan och det är lite sorgligt att se även om det är naturligt. Nu ska det utarbeta nya hiarkier här hemma och få nya relationer till varandra. Och eftersom de kattungar som skall flytta nu har flyttat så stänger jag denna kulldagbok och kullen förflyttas över till tidigare kullar. Det kan dock komma fyllas på med lite nya bilder allt eftersom under respektive kattunge även framöver. Tack till alla som följt denna blogg och på återseende vid nästa som vi planerar nästa höst!

10:e juli
Kanske lite i senaste laget har Jakaranda kommit på att ungarna borde lära sig att jaga. Hon hämtar flugor, tvestjärtar och en och annan stekel och lägger dem framför kattungarna i ganska bedrövligt skick. En fluga kunde bara flyga i cirkel och stekeln rörde bara på ett par ben. Kattungarna gjorde dock plågan kort och matte är inte överlycklig över träningen...

9:e juli
I går flyttade Mario hem till sin nya familj, det är både med sorg och glädje som man som uppfödare ser sina kattungar lämna boet för sitt livs största äventyr! Men allt har gått jättebra och vi har redan fått första rapporterna som berättar om en modig och busig Mario som utforskar sitt nya hus och leker med sina nya små människor. Vi är ute på landet igen och Zelda och Sammi springer fritt i huset med en lite orolig och överbeskyddande mor i hälarna. De busar och busar och Jakaranda försöker få dem att lugna sig och komma till henne, men de springer bara ännu snabbare :-)

7:e juli
I morgon flyttar Mario hemifrån och idag hade vi sista vägningen, Mario väger nu 2.1 kg och tjejerna kort där efter med 1.8 respektive 1.9 kg. Det är nog rekordet för våra kullar hitintills, riktigt fina vikter!

6:e juli
Nu är kattungarna 13 veckor gamla och idag blev de veterinärbesiktigade. Det gick jättebra och ingen anmärkning på någon utav dem. De fick också åka bil själva utan sin mamma och det gick galant, tyst och lungt till. Vi har haft några uppfödare här de senaste dagarna, Ingemar (Scarborough), Kerstin (Palettens) och Rina (Parlörs), alla har tyckt om kattungarna och sett dem som lovande. På söndag flyttar så Mario till sin nya familj och på torsdag flyttar sedan Sammi. Jakaranda börjar tröttna på dem, har till och med sett henne fräsa åt dem och hon går undan ibland när de försöker dia även om hon oftast ställer upp.

29:e juni
Idag tränade vi på att åka bil igen och nu tyckte jag faktiskt att Mario var mycket lugnare och helt tyst, Jakaranda är verkligen en mycket pedagogisk mor och hon stöttar dem på alla sätt under bilresorna, tvättar dem och ger dem mjölk, pratar lugnande med dem. Det är den 7:e bilresan ihop med sin mor och vi har ett par till inplanerade, kanske blir det utan Jakaranda då. På fredag har jag bokat besiktning av hela kullen och sedan flyttar Mario ett par dagar senare och Sammi kort därefter. Det kommer bli väldigt tomt efter dem och Jakaranda kommer med all säkerhet leta efter dem, hon har fortfaranade stenkoll på dem och ropar så fort som hon saknar någon, de diar en del också så det är bra att de flyttar med några dagars mellanrum så mjölkproduktionen hinner gå tillbaka. De är ganska stora nu, väger mellan 1.6 och 1.8 kg, de suger tyvärr inte bara mjölken ur sin mor utan också musten, hon börjar se nedgången ut, mager och utarmad, hon behöver verkligen äta upp sig och vila ut.

24:e juni
Idag fick kattungarna sin 2:a vaccinationsspruta och blev chipmärkta. Kanylen som används vid märkningen är enorm men ingen av kattungarna sa ett knyst. Jakaranda är riktigt snäll emot dem under bilfärderna, hon lägger sig på sidan så de får dia så mycket de vill. Så gjorde hon hos veterinären också för att lugna ner dem och det funkar ju perfekt för de ligger där allesammans och slurpar i sig av den goda mjölken! Mario är den som tycker det är lite jobbigt att åka bil, han jamar och sträcker ut sina små armar genom gallret. Jag misstänker att han är lite åksjuk för han har inget emot att sitta instängd i samma transportbur när buren står still. Det blir några åkturer till innan det är dags för flytt så jag hoppas det skall bli bättre med träning och lite mer varm lugnande mjölk från Jakaranda. Bilden nedan är från dagens bilresa, trångt och mysigt!

23:e juni
Idag var vi i djuraffären i Norrtälje och köpte mer kattungemat, de har tillsammans med sin mor ätit upp 2kg på lite drygt en vecka... Så nu blev det en 10kg säck, borde räcka ett tag. Det är Hill's kattungemat som har en rykande åtgång, de mindre Royal Canin bitarna ratas mer och mer och den skålen behöver bara fyllas på varannan dag. Vattnet på landet är från egen brun och är synnerligen gott, det tycker både vi människor och katterna. När vi fyller på nytt vatten skall alla dricka på en gång och vattennivån sjunker fort här ute!

19:e juni
Vi har varit ute på landet i ett par dagar och det har inneburit en hel del nya utmaningar för kattungarna. Resan ut gick jättebra, Jakaranda lade sig raklång i den stora transportburen och alla ungarna låg på rad och diade, de verkade helt lugna och tillfreds. Väl framme var det dock lite läskigt med allt nytt, men de fick börja med ett rum och fick sedan erövra ett rum i taget och nu springer de runt som om de inte gjort annat. Gräsklipparen utanför fönstret var ingen höjdare förstås, men de vänjer sig nog för det finns mer gräs att klippa i morgon! Alla nya leksaker gör Zelda till ett litet morrande monster och hon skrämmer fullkomligt livet ur sina syskon, till och med Jakaranda backar undan. Hon breder ut sina tassar likt två paraplyer över leksaken och så morrar hon och fräser tills alla andra backat undan, sen leker hon själv med den... Mario kan också vara het på gröten och flyger genom luften till Inez stora förtjusning, Sammi är däremot den lite lugnare sorten, hon sitter och studerar sina syskon och går fram och tar leksaken när de tröttnat eller somnat.

11:e juni
Idag fyller kattungarna 10 veckor, det är en lite magisk gräns, för si så där 10 år sedan fick kattungar flytta från sina mammor redan vid 10 veckors ålder. Jag tror verkligen att dessa små barn är väldigt glada att de får bo kvar hos sin mor i ca 4 veckor till, de myser ganska mycket med sin mamma nu igen när hon slutat löpa och de leker så mycket tillsammans. Måndagsvägningen visade att alla kattungar gått upp över 2 hg/var senaste veckan, vilken fenomenal viktökning! Detta trots att vi bara ger våtmat två ggr/dag nu, så de får bevisligen i sig en hel del torrfoder.

Idag fick Valle träffa sin dotter Zelda för första gången. Det kändes verkligen som om det var något speciellt och han agerade på ett helt annat sätt än vad han brukar göra när han träffar främmande katter. Han kom springande, ropade och tryckte sin nos mot hennes i flera sekunder, Zelda blev tyvärr hysteriskt rädd, fräste och sökte skydd i min famn, Valle sprang efter och ropade på henne när jag tog henne därifrån. Stackars "pappa-Valle" verkar vilja ha mer kontakt med sina barn!

8:e juni
Idag var det dags för avmaskning, både av de vuxna och av kattungarna. Kattungarna förvandlas till små galna rodeohästar som gör allt de kan komma på för att få ut den klibbiga pastan från sina munnar. Samus överraskade genom att fatta tycke för avmaskningmedlet, hon tog tag i pipen och försökte suga ut pastan - en så egendomlig kattunge har vi aldrig haft tidigare!

6:e juni
Jakaranda har börjat löpa och är för stunden måttligt intresserad utav sina ungar, jag tror inte att de diar henne speciellt mycket längre annat än av sociala skäl. Jag har genast dragit nytta av situationen och introducerat henne till Tootsie igen, Tootsie fräser och pratar missbelåtet, hon är besviken över hur Jakaranda betett sig på senaste tiden. Men nu bryr sig inte Jakaranda alls om Tootsie, hon bara kråmar sig och kvittrar, så förhoppningsvis ska de kunna gå ihop snart igen. Även Zelda får träffa Tootsie ibland, Tootsie fräser men är väldigt nyfiken, hon gillar egentligen att leka med små kattungar, Zelda springer fram och tror att det är hennes mamma, men blir sedan dubbel så stor och smyger därifrån när hon förstått sitt misstag.

31:a maj
Idag har det varit en stor dag för kattungarna! Vi har varit hos veterinären för första vaccinationssprutan och det innebär en hel del för en liten kattunge. För första gången blir man instängd i en transportbur, man får känna på frisk luft, höra och titta på bilar och människor utanför, åka bil, träffa veterinär, titta på hundar i väntrummet och en massa annat, givetvis med tryggt stöd och uppmuntran av sin mor. Veterinärbesöket gick bra, alla tre fick sin spruta och sa inte ett knyst, veterinären tittade också igenom dem och lyssnade på dem men hittade som tur var inga fel. Det innebär att jag nu definitivt tagit mitt beslut, det blir Zelda som stannar här med oss och som i framtiden förhoppningsvis skall bli vår nästa avelshona. Vi har fastnat för henne mer och mer och tycker att hon utvecklas väldigt väl. Man kan tro att ungarna skulle vara trötta när vi kom hem, men de lekte i nästan en timme innan de somnade. Bilden är tagen med mobilen in i transportburen under resan.

27:e maj
I dag rev vi bort barikaterna och kattungarna springer fritt i sitt stora rum + badrum. Jag tror det är väldigt nyttigt för dem att få vänja sig mer vid Inez och lite nya ljud och saker man kan stöta på i ett hem. Det dröjde mindre än 10 minuter så hörde jag ett brak inifrån rummet. Jag hade misslyckats att kattungesäkrat rummet och Zelda hoppade runt på tre ben efter en flygfärd. Hon hade klättrat upp på skrivbordsstolen, upp på ryggstödet, sedan tagit ett hopp högt upp på bokhyllan och dessutom rivit ner ett antal böcker innan hon själv hoppade ner och slog i benet. Det är så typiskt Zelda, det är alltid hon som hittar på sådana hyss. Haltandet gick som tur var över fort och skrivbordsstolen är numera noggrant inskjuten under skrivbordet. Nedan en söt familjebild som Åsa Skyman fotat!

26:e maj
I dag hade vi besök av Ulrika (S*Som Hund & Katt) och Åsa (S*Catelini's), det var roligt och givande att diskutera honornas för och nackdelar och bolla idéer med dem. Det börjar ju bli dags att bestämma sig för min del och efter vaccination och veterinärbesiktning på torsdag blir det slutgiltigt val, även om jag egentligen redan bestämt mig. Vi var helt överens om kattungarnas för och nackdelar, Mario är den som är mest komplett, snyggast huvud och supermönster och pälskvalitét. Bland honorna har Samus klart bäst huvud, underbar färg och snäppet modigare än syrran. Men Zelda kan stoltsera med bäst mönsterform, och klart mycket bättre mönster och pälskvalitét än syrran.

Alla tre äter nu torrfoder så vi har gått ner till två mål av annan mat per dag.

23:e maj
Nu har kattungarna blivit lite drygt 7 veckor och de har bott halva sin tid här hos oss. De två som skall flytta kommer flytta kring 14 veckors ålder så vi har gott om tid att förbereda en så bra överlämning som möjligt!

Både Samus och Mario äter numera torrfoder, det är Royal Canin baby (pyttebitarna) som de äter. Zelda äter det uppblött men jag har inte sett henne äta det hårt. De ökar vansinnigt mycket i vikt just nu, Mario har ökat nästan 1 hg på 3 dygn och Samus som tidigare låg en vecka efter viktmässigt, ligger nu bara en dag efter.

Vi har nu tagit kloklippningen ett steg längre och försöker nu träna in en speciell kloklippningsställning som vi brukar använda, så att man lätt kan klippa klorna själv på sin katt. Dessutom tar vi nu några klor i taget och vänjer dem vid att man håller fast tassen imellanåt. De är jätteduktiga alla tre men det krävs tålamod och mycket träning. Vi fortsätter också det mödosamma arbetet med dammsugaren, den är lite läskig, i synnerhet när man suger in kattsand. Zelda är fegast och de andra två kommer fram och tittar efter en stund. I går flyttade därför dammsugaren in till kattungarna under ett par timmar och vi kommer fortsätta med träningen längre fram.

Vi tar emot besök nu var och varannan dag och det är jättebra träning för kattungarna att vänja sig vid andra människor än oss tre i familjen. De har nu vant sig och är snabbt framme och busar med sina nya besökare.

18:e maj
Idag utökade jag hagen ytterligare, istället för att ha staket hela vägen runt har jag använt hörnan på rummet och brutit upp hagen och satt emot väggen på två ställen, resultatet blev en ca 3ggr större hage och helvilda och lyckliga kattungar! Från vänster Zelda, Mario och Samus!

16:e maj
Häromdagen fick kattungarna klumpbildande sand i sin ena låda och idag tog jag bort den lilla lådan med papperspellets eftersom ingen använde den längre, dessutom är ungarna större nu och skall inte behöva två lådor på så liten yta - det är bättre att de utvecklar förmågan att leta upp en låda när de blir nödiga. När de kissar i lådan blir det små söta runda bollar och om de ligger tillräckligt nära den lite lägre kortsidan kan man lätt som en plätt rulla den lilla bollen över kanten och på så sätt skapa sig en kul leksak! Detta måste de kommit på någongång under dagen för när jag kom hem från jobbet idag hade jag tre små fotbollsspelare i lådan och en mängd små kissbollar som de lekte med.... Smarta kattungar detta, ingen tidigare kull har kommit på denna uppfinning!

15:e maj
I går fyllde kattungarna 6 veckor, det betyder två saker: 1. man kan teckna individuell försäkring på dem, vilket jag också gjorde. 2. De lär sig hoppa som små studsbollar och blir hängande över kanten in till hagen. Jag gick nämligen tillbaka och läste i ett par tidigare kulldagböcker och upptäckte att exakt på dagen 6 veckor så har de flesta kattungar börjat rymma från sin hage ut i övriga rummet så det måste vara något genetiskt som hänger samman med just 6-veckors dagen. :-) Nu är problemet att det övriga rummet numera är i största laget för 6 veckors kattungar, det gäller ju att man hittar till kattlådan när man blir kissnödig till exempel, så de får vara lösa i rummet under uppsikt och instängda övrig tid. Jag tog bort bolådan som de använde som språngbräda för att komma över så nu kan jag nog förhala det någon vecka till. Kattungarna blir fullkomligt galna av de stora ytorna och springer, springer och springer. Jakaranda blir förtvivlad och springer efter och ropar på dem, men ingen lyssnar det minsta på henne. Det verkar nästan som om de pratat ihop sig för de springer som en stjärna åt var sitt håll så Jakaranda kan omöjligt hämta hem dem allesammans, och lyckas hon få in en så rymmer den när hon hämtar nästa... De har utforskat Jakarandas stora toalåda, smakat hennes torrfoder, dykt ner med hela huvudet i den stora vattenskålen och inte minst klättrat upp i bokhyllan, krypit in bakom böckerna och sedan effektivt puttat ut böckerna på golvet en och en.

13:e maj
Det blir inte lika täta uppdateringar nu. Det beror helt enkelt på att kattungarna blivit större och jag hellre lägger tid på att umgås med dem än på att sitta framför datorn :-) De är vakna i längre stunder nu och det finns gott om tid att leka med dem, träna hantering, kloklippning och annat som man skall kunna när man lämnar mamma om lite drygt 6 veckor. Deras personligheter visar sig mer och mer. Både Mario och Samus är riktigt keliga och kontaktsökande, Zelda är lite kelig hon också, men framförallt är hon precis lika vild och galen som hennes mormorsmor var som liten, jag minns väl att hon var mer vild än tam innan hon lugnade ner sig när hon blev äldre. Det är full fart medvetslös på henne, hon vaknar först och lägger sig sist och därimellan springer hon så fort hon kan hela tiden. Olika råa kötträtter är supergott, det tycker alla nu. Torrfoder och mjukmat tycker de är sådär än så länge, det är ju inte bråttom så de får ta det i sin egen takt och viktökningen är bra!


10:e maj
Generalfel. Detta är vår 5:e kull och samma sak har inträffat minst en gång/kull, ändå missar vi det igen och lyckas inte förebygga. Felet kallas mjölkstockning. Jag borde förstås ha insett när Zelda igår ökade dåligt i vikt och när hon var så himla hungrig idag, givetvis borde jag ha förstått att hennes tutte inte var vad den borde vara. Och nu när jag kände igenom Jakaranda på kvällen upptäckte jag en alldeles hård och varm tutte och en liten inskrumpnad spene som ingen vill suga på. Detta upptäcker jag precis när kattungarna satt i sig närmare 50g köttfärs med äggula och de är inte det minsta behjälpliga med att hjälpa till att suga. Jag har värmt och masserat, men inte en droppe lyckas jag få ut. Så nu sitter jag och väntar på att ungarna ska leka av sig och bli hungriga så att jag kan gå in och styra och "tvinga" dem att äta från den svullna och varma tutten. Stackars Jakaranda sitter i mitten och lockar på sina barn "kom och ät" säger hon, men de bara leker och leker och tittar inte ens på henne.

Zelda och Mario är så lika nu så vi tar fel på dem hela tiden, endast vågen skvallrar om vem som är vem eftersom Zelda fortfarande är lite större, men Mario är henne i hälarna, han är ju trots allt hane och han kommer tids nog att gå om henne viktmässigt. Han har lite rundare och kortare huvud också, men det är svårt att se om man inte jämför dem bredvid varandra.

Både Zelda och Samus har börjar knapra lite torrfoder.

9:e maj
I går fick kattungarna riktig sand i en kattlåda, inte klumpbildande dock eftersom de fortfarande smakar lite på sanden. Mario och Zelda gick genast över och började använda den nya lådan, men Samus föredrar fortfarande den med papperspellets. Jag har kommit på alla med att både kissa och bajsa nu så nu kan jag med säkerhets säga att Jakaranda släppt den biten. Är dock imponerad över att de går på lådan så sällan. Jämför jag med tidigare kullar låg det små korta korvar i lådan dagligen, flera stycken, men dessa ungar väntar gärna i flera dagar och lägger sedan en så lång korv så man funderar hur den fått plats i den lilla kattungekroppen. Mario satt häromdagen på lådan så länge så han somnade i bajsställning och ramlade ner med huvudet i kanten när han tappade balansen i sömnen... ;-) Vikten varierar också mycket nu, när de ibland äter massor, ibland ingenting alls, om de varit på lådan precis eller inte. Ena dagen kan de ökat över 30 g och dagen efter kanske ingenting. Det är dessutom enormt svårt att läsa av vågen när kattungen tycker vågen är en fantastiskt spännande leksak och springer runt runt i cirkel ovanpå.

Just nu är det Mario och Samus som äter bäst, de kommer alltid springande och äter direkt från fatet. Zelda får man locka lite mer och hon äter helst från handen. De har också två skålar med torrfoder i hagen, en med RC baby, små små bitar som ingen verkar äta av, samt Hill's kattungemat, båda sorterna är från 1 månads ålder. Idag testade jag att rulla en kula framför Zelda och hon blev helt vild. Försökte med alla medel äta upp den stora kulan, samtidigt som hon morrade och fräste vilt åt sina syskon och även åt sin mamma som undrade vad som stod på. När kulan ramlade ur munnen (det är svårt att lära sig att tugga), så slog hon genast tassen på kulan och morrade så högt så syskonen backade, då tog hon bort tassen och tog in kulan i munnen igen. Och så höll hon på tills dess att kulan var uppäten - vilket skådespel!

Vi har testat om inte Jakaranda vill börja umgås med de andra katterna i familjen, men svaret var tydligt nej och det var nära både blodvite och psykbryt på en gång. Jakaranda blev fullokomligt galen när Tootsie tog ett halvt steg in i kattungerummet och förvandlades till en rasande vildkatt. Så vi får fortsätta pyssla med stängda dörrar och ta det försiktigare framöver.

6:e maj
Snart får jag låsa in kameran och slänga bort nyckeln för jag tror jag snart har tagit tusentals bilder och snart gör jag inget annat än behandlar bilder och uppdaterar hemsidan.... Kattungarna är ju så fina och jag bara måste ta en bild till och en till... Snart kommer det fler bilder igen och tills dess får ni njuta av en kullbild, kattungarna älskar sin skolåda och ligger ofta och sover i den allesammans, på bilden är det Zelda som ligger utanför.


4:e maj
Jakaranda har på kvällen blivit lös i magen och springer på lådan hela tiden. Hon måste ha ätit skämd mat som stått framme en hel dag när jag varit på jobbet, eller så är det den nya maten jag köpte häromdagen och som hon provade i morse. Hon brukar inte reagera på ny mat, men denna gång tydligen. Hon har fått Prokolin för att snabbt stabilisera magen och få rätt tarmflora, det är som Proviva eller A-fil för oss människor :-) En hona som ger mycket di till sina ungar kan annars snabbt bli utmärglad, men jag hoppas det snabbt går över. Ungarna är bra i magen i alla fall och att vi skulle fått in en maginfektion verkar högst otroligt eftersom vi inte ens tagit emot besök utifrån ännu.
Idag har det hänt något med Zelda, två gånger har hon kommit upp i mitt knä vilt spinnande och hon har lagt sig tillrätta och myst! En annan gång klättrade hon upp i klösträdet, klättrade över till mig och lade sig på min axel för att sova - så sött!

3:e maj
Idag debuterade Samus och kissade på lådan. Zelda misslyckades med en liten korv i morse eftersom hon blev attackerad av Mario när hon satt på lådan... Så den hamnade utanför och hon försökte generat gömma undan den. I vilket fall är det på gång nu och Jakaranda är nog tacksam över det för hon tycker inte det är jättekul att göra deras toalett längre... Vi har papperspellets i lådan nu i början eftersom de alltid äter av sanden, sedan blir det icke klumpbildande sand och i slutändan samma som de vuxna, d.v.s. klumpbildande sand. De äter inte bara sand, de är faktiskt riktigt duktiga på att äta mat nu alla tre. Jag ger dem annan mat 3-4 ggr/dag och ofta blir faten renslickade!

1:a maj
Nu har kattungarna fyllt 4 veckor och hagen har snabbt fått byggas större eftersom alla tre började rymma. De tränas för fullt vad det gäller mat, båda tjejerna är väldigt förtjusta i kötträtter, köttfärs, äggula och RC Babymousse är favoriter. Mario däremot förstår inte riktigt vitsen med mat när mamma har så god mjölk. Det gör ingenting, han blir erbjuden mat och får själv välja när det är dags så länge som han går upp bra i vikt. Samus slog denna kulls rekord och gick upp 30g på ett dygn idag. Kattungarna tränas också för fullt när det gäller socialisering och hantering, vi har börjat den viktiga träningen med kloklippning, någon klo då och då och mycket tassmassage så brukar de vänja sig fort. De har också fått stifta bekantskap med dammsugaren, inga problem alls, de sprang i en liten klunga på insidan av hagen och följde munstycket intresserat med blicken. Man börjar nu kunna se deras personligheter och det är alltid lika spännande. Denna gång verkar det vara tre modiga och framåt kattungar som vill vara med när det händer saker och som snarare dras till oljud än tvärt om. Samus är en riktig liten kelgris och klättrar alltid upp i knäet och vill kela, även Mario kommer ofta upp medans Zelda än så länge är mer på bushumör. Utseendet, både typen och mönsterkvalitéten ändras fort i denna ålder, pälsen är ofta lite flygig och lång för att sedan bli bättre när den riktiga pälsen utvecklas. Typen varierar nästan från en dag till en annan, jag har riktigt svårt att se vilken av dem som är mest lovande på den biten, men kan konstatera att de alla har supersött uttryck och fina drag.


28:e april
Vi har verkligen världens sötaste kattungar här hemma! Man har svårt att slita sig ifrån dem och vill helst gosa med dem eller studera dem hela tiden. Det är full fart nu, så fort som vi kommer in i rummet vaknar alla och springer fram till kanten på hagen och piper. Då vill de bli upplyfta och gosade med. Även Inez kan hjälpa till nu med socialiseringen, under sträng uppsikt förstås. Hon vill gärna ha dem i sitt knä en och en och hon kastar små bollar till dem och pratar med dem. Kattungarna har vant sig och blir inte alls rädda även om Inez kan prata högt (och även skrika om hon inte får som hon vill) och har lite yviga rörelser. Ungarna fick sin hage utbyggd i tisdags och nu utnyttjar dem den fullt ut. Springer genom vattenskålen, klättrar högst upp i det lilla klösträdet (och vågar inte klättra ner) och gräver i kattlådan även om de inte ännu gör något på lådan. De har fått tänder och vi har låtit dem prova lite annan mat, främst olika varianter av rå köttfärs. Zelda och Samus äter själva och Mario äter när man ger honom i munnen. Vi har en hopplös uppgift framöver när vi nu skall välja vilken av honorna som skall få stanna hos oss. Zelda tilltalar oss mest rent utseendemässigt, hon har ett vackert mönster och dessutom helt rätt färg eftersom vi helst avlar på bruntabby. Men så har vi ju lilla Samus, en fullkommligt ljuvlig liten tjej med en blick och ansikte som verkligen får en att smälta. Hon är så kelig, spinner ibland bara man pratar med henne. Just nu vill hjärnan en sak och hjärtat en annan, vi får se hur det slutar, tror det blir en vinstlott oavsett för de är riktigt lovande båda två. För att inte tala om Mario, han är fantastisk både i mönster, typ och temperament!. Jag tror faktiskt detta är den vackraste kull vi någonsin haft!

27:e april
Jag har varit bortrest i ett par dagar och kattungarna har blivit skötta efter alla konstens regler av Tomas och Inez. Samus är faktiskt den som ökat mest under tiden jag varit borta så det är verkligen ingen fara med henne längre. Jag är övertygad om att hennes stillastående vikt berodde på att Jakaranda under en periond inte hade tillräckligt med mjölk till alla kattungarna. När de började röra sig mer behövde de mer mjölk och det tog några dagar innan Jakaranda hade kompenserat för det.

22:a april
Se så söta och fina vi blivit! Från vänster Zelda, Mario och Samus!

21:a april
Mitt i alla oro över Samus har kattungarna mer eller mindre lärt sig att gå och de leker för fullt både med varandra, med mamma och med en liten boll. Samus har senaste dygnet ökat 6g och det känns som ett litet steg i rätt riktning!


20:e april
Här hemma har vi nu fått lite problem med Samus. Hon har stått still i vikt eller bara ökat en handfull med gram de senaste dagarna. Vi har pratat med vererinär och gått igenom henne efter alla konstens regler, men allt ser bra ut och hon verkar pigg och leker med de andra. Problemet verkar vara att syrran Zelda utvecklats till en riktig gökunge som äter sina syskon ur huset. Zelda väger nästan 1 hg mer än Samus och hon tömmer tuttarna i en rasande fart, är någon spene upptagen paddlar hon bara med sina starka ben och så flyger småsykonen genom luften. De tre spenar som används ligger också väldigt nära varandra så ligger Zelda i mitten och suger så kommer de andra inte åt de två andra spenarna. Medans Samus står still i vikt ökar Zelda med upp till 20g/dag. Detta är ett synnerligen allvarligt problem och lyckas jag inte snabbt reda ut problemet är risken stor att Samus tynar bort.

Jag har förstås testat med allt, från stödmatning, hålla undan syskonen o.s.v. men det ger marginellt resultat och ingen vill äta ersättning när det finns riktig mjölk. Nu i kväll har jag gett dem RC Baby mousse blandat med lite ersättning, min tanke är att de några dagar tidigt skall kunna börja äta riktig mat och på så vis ge mer plats i mjölkbaren. Alla tre fick smaka och Zelda tände till direkt och började lapa direkt från fatet, så ivrigt så hon bet i fatet flera gånger! De andra två satt länge och smackade, förhoppningsvis kommer de också igång snart, det brukar ta några smakprov innan de fattar.

Jag hoppas verkligen att detta är lösningen på problemet, någon dold sjukdom, infektion, t.ex. lunginflammation skulle också kunna vara orsaken och då är utgången för det mesta riktigt sorglig. Lilla Samus är en så underbar liten tjej och jag klarar knappt av att tänka på det. Nu får vi allesammans hålla tummarna!!

16:e april
Idag fyller kattungarna 2 veckor. Nu har de ögon allesammans, men lilla Samus var sist ut och ser fortfarande ut som en söt kines :-) De har precis börjat se oss människor och vi blir utfrästa efter noter när vi pratar med dem eller kommer för nära. Då rusar Jakaranda dit och lugnar och berättar att vi inte är farliga. De har börjat höra nu och vaknar när man pratar och kommer "springande" så fort de kan när Jakaranda ropar på dem. De försöker gå på sina ostadiga ben, men de kryper fortfarande mest och faller omkull ofta när de tränar. Jakaranda är en modern mamma som övervakar med webbkamera, hon sitter ofta utanför och iaktar dem, tycker egentligen att det känns lite tidigt, men de går upp bra i vikt och verkar nöjda så hon vet nog vad hon sysslar med.


14:e april
Idag är kattungarna 12 dagar gamla. Från att tidigare inte gjort annat än diat, sovit och diat igen, så har de nu börjat vara vakna av andra anledningar. De biter varandra i öronen, skojar med mamma eller sitter och studerar hur mamma eller syskonen ser ut. Jakaranda började då omedelbart med den viktiga uppfostran, och imellanåt tycker hon att de är så besvärliga så hon lägger sig utanför lådan och sover en stund. Tidigare har hon knappt haft tid att gå på lådan, men nu kan hon till och med komma upp i knäet när jag sitter framför datorn för en kelstund. Utöver vägning och allmän daglig koll kelar jag med kattungarna mer och låter dem vänja sig vid min lukt, idag när jag gosade med dem så började den Lilla Blå att spinna. Åh, vad de är underbara allesammans!

13:e april
Idag var jag med Jakaranda till veterinären för koll och stygntagning. De hade fått svar på bakterieodligen från såret och bakterierna som hon hade i såret var resistenta mot den antibiotikan hon ätit så det har varit helt i onödan!!! Men nu tyckte veterinären att det såg tillräckligt bra ut så vi skall inte köra antibiotika igen. Det är fortfarnade lite blodigt och sårigt, men förhoppningsvis blir det bättre nu när stygnen är borta. Jakaranda kan inte låta bli stygnen och det är väll det som skapat problem från början. Kattungarna börjar få ögon, Mario har kommit längst och tittar lite nyfiket när man sitter vid lådan. Jag försöker undvika att fota dem med blixt när ögonen är så nya och känsliga så det dröjer några dagar innan det blir bilder med små blå ögon på! :-)

11:e april
ÄNTLIGEN verkar allt gå åt rätt håll här hemma! Jakarandas sår har lagt sig, exemet har nästan försvunnit och det vätskar sig inte längre. Och ungarna har ökat riktigt bra allesammans sedan igår! Det är bara en dag kvar med antibiotika och på fredan är det återkoll och förhoppningsvis tagning av stygn. Man märker att Jakaranda inte har ont längre, hon är så lugn, tillfreds och njuter mer än vad jag någonsin sett henne göra tidigare. När jag tvättar hennes sår ligger hon på rygg i min famn utan att jag ens behöver hålla i henne. Lugnet har äntligen lagt sig och jag kan luta mig tillbaka och njuta av världens vackraste lilla kattfamilj! Fler 1-veckors bilder finns på kullsidan.

8:e april
Idag fyller kattungarna 6 dagar, bruntabbyhonan väger nu över 2 hg och de två övriga ligger båda två på exakt 185g. Tyvärr tillstötte komplikationer och jag fick åka in med Jakaranda till veterinären igen eftersom såret såg otrevligt ut och nu äter hon Vetrimoxin. Det kan gå över till ungarna via mjölken och ge dem diarré, jag ber till gudarna att det inte skall påverka dem och att Jakaranda nu läker ihop fint trots små tassar som river henne på magen överallt. Ungarna är pigga och glada och i ögonvråna börjar det glittra av små nyfikna ögon som snart är redo för världen!

5:e april
Allt går bra och ungarna ökar i vikt. Jakaranda har växt in i mammarollen och älskar sina små över allt annat. Hon sköter dem och vakar över dem så hon knappt hinner äta eller gå på låda själv. Ungarna är verkligen fantastiskt vackra, med perfekta mönster och lovande huvuden. Vilket privilegium att få se dem växa upp! Vi är hemma och har koll på dem hela tiden nu i början och till vår hjälp har vi också en webbkamera som vi enkelt kommer åt via telefonerna. Då kan man kolla till dem lite snabbt om man lagar mat eller gör något annat och inte ser dem direkt. Det är perfekt att ha lite koll även senare när ungarna blir större. Just nu kan det se ut så här!


2:a april
På dag 63 var det dags, det blev tyvärr kejsarsnitt för Jakaranda och resultatet blev två bruntabbies (en hona och en hane) och en blåtabbyhona. Den lilla familjen fick en tuff start och vi hjälptes åt att sköta barnen till en början. Jakaranda var väldigt trött och hon fick vila ut och kvickna till, och under tiden hade jag koll på ungarna. Hon låg gärna i bolådan men hon förstod inte alls varför ungarna skulle ligga där inne och hon lade sig i en liten kringla med ungarna spridda runt om kring, de fick istället värme av en värmedyna och var nöjda med det.

Efter några timmar när det börjar bli morgon börjar hon mer och mer ta hand om ungarna och jag tog ett steg tillbaka och gjorde mindre och mindre. Tillslut lät hon dem dia och då började hon direkt tvätta dem och ta dem till sig. Nu håller vi tummarna för att allt går bra.


30:e mars
Nu är jag så här tjock och fin! Har tittat på barnvagnar också! ;-)



26:e mars
Jakaranda är riktigt irriterad och ungarna är så vilda i magen så de nästan bryter sig ut. Hon suckar och stönar och följer mig i hälarna. Sitter på badkarskanten om jag badar och är aldrig mer än en meter ifrån mig. "Som tur är" så har Inez ögoninflammation så Jakaranda får sällskap även denna vecka här hemma och det känns nog tryggt för henne. 900 gram har hon gått upp och en vecka kvar.

23:e mars
Viktökningen har börjat stagnera, 800 gram har hon gått upp nu och kurvan planar, vilket är normalt, den mest intensiva tillväxtperioden är nu över. Jag är mer och mer inne på tanken att det nog bara är 2-3 ungar i magen, kanske blir det triss i bruntabbies. Jakaranda börjar bli bra trött på sin situation, i går kväll försökte hon hitta en skön sovställning på kanten till soffan där hon brukar sova, hon höll på i flera minuter och testade olika ställningar, suckade, och testade en ny. Tillslut hoppade hon uppgivet ner på golvet och la sig platt som en fårskinnsfäll på golvet med benen ut åt alla håll istället. Om en vecka kan hon teoretiskt föda levande ungar som överlever, men det troligaste är mån-ons (2-4:e april) veckan efter. Jag har noggrant gjort upp ett schema den närmaste tiden, i mitten på nästa vecka får en av våra grannar kolla till henne några gånger per dag och från och med fredagen är jag hemma. Jobbar hemifrån hela veckan efter och sätter väckarklockan upprepade tillfällen under nätterna.

18:e mars
Idag kände vi de små barnen sparka inifrån magen för första gången, det är lika underbart varje gång! Med 2½ vecka kvar av dräktigheten så är det rekordtidigt, så tidigt har vi aldrig känt det på en hona förut. Det är i synnerhet en liten krabat på Jakarandas vänstersida som lever runt och sparkar ihärdigt. Så underbart, undrar vem det är och hur den ser ut?

Har börjat fundera lite på tänkbara namn till de små. Egentligen kanske man borde vänta tills man ser att de är födda och mår bra, men det är så roligt att fundera. De föds ju mitt i påsk, en underbar högtid som jag förknippar med våren. Tänk om de skulle döpas till olika vårblommor, Krokus, Blåsippa och Scilla kanske?


16:e mars
Jakaranda ökar i snabb takt och magen är mer och mer ivägen. Nästan 7 hg har hon nu gått upp i vikt och nästan tre veckor kvar. Hon borde hinna upp till minst 1 kg i viktökning. Det är en läskig period framöver när katten lever som vanligt men magen är ivägen. Idag hoppade Jakaranda igenom ett pyttelitet hål in i en bolåda och det smällde till när magen gick emot de hårda kanterna!! Så nu är jag livrädd att ungarna tagit skada. Precis samma typer av historier har upprepat sig varje gång vi har en högdräktig hona här hemma. Tootsie gick igenom glaset uppepå akvariet och lyckades blixtsnabbt ta sig upp utan att skära sig, det hade kunnat bli en mardröm! Efter det åkte akvariet ut... En annan gång fastnade hon under badkaret. Isola fastnade väldigt hårt i ett påslakan, ni vet där högst upp i de små hålen i hörnorna. Där satt hon fast när magen inte kunde komma igenom, jag fick klippa upp påslakanet i ren panik. Efteråt sydde jag ihop alla hål i påslakanen så nu är det svårare att bädda hemma hos oss ;-) För att inte tala om alla hopp som misslyckas när tung mage är ivägen.

Vi har ställt fram bolådan nu och Jakaranda har bäddat i den och ävit sovit några timmar i den. Om några dagar borde ungarna börja sparka så det känns genom magen! Det är verkligen underbart!!

10:e mars
Jakarandas mage växer och växer, hon äter kattungemat och äggulor så det sprutar ur öronen på henne :-) Undrar hur många ungar det är i magen? Det finns ett par knep man kan ta till för att beräkna antalet. I slutändan brukar honan gå upp 250g/kattunge brukar det heta, men det stämmer inte alltid. En annan ekvation är att ta vikten dag 1 i vecka 6 minus vikten dag 1 i vecka 5 och dela det med 50, då skall man få antalet ungar. Gör vi det hamnar vi på en viktökning på exakt 150g vilket delat med 50 blir precis tre stycken. Skulle nog kunna stämma även om jag tycker att hon är helt jämn över magen vilket torde tyda på ett jämt antal. Dessutom började Jakaranda gå upp i vikt så sent i dräktigheten. Kunde inte låta bli att jämföra med mina tidigare kullar:
Kull 1, slutlig viktökning 900 g, resultat 3 kattungar
Kull 2, slutlig viktökning 1100 g, resultat 2 kattungar
Kull 3, slutlig viktökning 1700 g, resultat 4 kattungar
Kull 4, Slutlig viktökning 1000 g, resultat 3 kattungar
Ja, som ni märker är "250-grams regeln" inte mycket värd... och inte är det lätt att gissa, den som väntar får se, själv hoppas jag på fyra!

3:e mars
Som jag oroligt har väntat de senaste dagarna på lite viktökning! När Jakaranda i onsdags fortfarande stod still på sin ursprungsvikt började jag faktiskt undra om hon lurade oss, det hade ju faktiskt gått över 4 veckor och skendräktighet kan ju förekomma. Men så plötsligt i torsdags hade hon gått upp 50g, i fredags 50g till och idag ytterligare 50g!! Hur man som liten katt lyckats gå upp 1,5hg på bara tre dagar kan jag inte riktigt förstå, men nu börjar till och med hennes smala midja fylla ut och hon är mycket lugnare och sover mycket. Alla dräktigheter är verkligen olika. Det är så lätt att man jämför med tidigare kullar och honor, men det är sällan likadana och man oroar sig i onödan. Nu får vi se hur mycket hon gått upp när vi snart närmar oss 5-veckor! Då är det i alla fall 4 veckor kvar att växa!

28:e februari
Jo men visst är hon dräktig! Jag känner mig rätt säker nu! Jakaranda ligger gärna och vräker sig på rygg och vill bli kliad på magen, hennes spenar är mycket större och hon känns som en spikmatta när man klappar henne på magen! Det är ganska precis 4 veckor idag så jag förväntar mig att vikten börjar stega uppåt nu!


23:e februari
Jag är fortfarande oerhört osäker på Jakarandas tillstånd. Hennes spenar är visserligen större och stundtals lite rosa, men hon väger som en liten skata och dessutom beter hon sig som en höglöpande och högt förälskad liten prinsessa varje gång hon får syn på sin Valle. Han är lika förälskad han, han kvittrar och pratar och är efter henne som en svans såfort han får syn på henne. Tyvärr måste jag ha dem delade då de är lite väl kärleksfulla mot varandra och Toosie som för länge sedan tyckt att det räcker med kärleksförklaringar blir jättesur på honon... Jag minns att jag var lika osäker med Isola (Jakarandas mamma), där var det vikten som tillslut fick mig att inse att hon var dräktig, och den kom ganska sent, kanke efter 4 veckor att kurvan började gå upp. Så jag hoppas att Jakaranda är en dräktig med fortfarande förälskad liten katt, snart vet vi!


16:e februari
Drygt 2 veckor sedan parning. Jakaranda är väldigt pratig och kelig, idag kröp hon till och med upp i Inez knä och det har hon aldrig gjort tidigare. Tootsie är av någon anledninge väldigt intresserad av henne och spenarna har kanske kanske blivit lite större och mer rosa, men det kan lika väl vara önsketänkande eller inbillning. Vikten har ökat något hekto, men det är inte mer än vad som är normalt när man plötsligt får äta lite kattungemat. Jag får sansa mig några dagar till för att bli säker!

4:e februari
Jakaranda löper fortfarande även om det är på upphällningen, men hon har inte fått träffa Valle sedan i tisdags. Totalt 3 dygn fick de vara tillsammans, men jag tror bara att de parade sig de första 2. Ju kortare period de är tillsammans desto lättare är det att beräkna födelsedatum och desto jämnare ålder blir det på ungarna i magen. Låter man dem para sig en hel vecka kan det också skilja en vecka på äldsta och yngsta ungen i magen och då kan de yngsta tyna bort om man har otur. Jakaranda struntar såklart i sånt, hon kuttrar under dörrspringan och gör sitt bästa för att övertyga oss att släppa in henne till Valle. Valle å sin sida tycker livet är toppen och gör inte en ansats att komma över till de andra katterna. Han verkar tycka det är skönt att få lite lugn och ro ett tag. Han har blivit väldigt kärvänlig och harmonisk, ger oss stora kramar och leker med Inez precis som förr. Hoppas det håller i sig även sedan jag släppt ihop dem alla igen.

1:a februari
Visst är de söta vårt lilla kärlekspar som vilar ut på soffan!


31:a januari
Det har varit en lång väntan på att Jakaranda skulle börja löpa. Ett långt uppehåll tog hon över de mörka månaderna, men så i söndags nu när dagarna börjat bli längre och solen kommit fram, så började hon löpa direkt! Valle som väntat lika tålmodligt han blev förstås överlycklig och tog chansen direkt. I två dygn har de bara haft ögon för varandra, men nu har de plötsligt ledsnat båda två och de är inte så intresserade längre. Om parningarna har tagit beräknar jag nedkomst kring den 3:e april, precis innan påskhelgen. Jakarandas normalvikt är ganska exakt 3 kg men efter de här intensiva dagarna väger hon säkert mindre, men det borde hon ta igen för nu äter hon som en häst! Jag utgår från 3 kg så får vi se hur viktkurvan ser ut framöver. De närmaste förestående tecknen på dräktighet brukar annars vara rosa spenar kring tre veckor efter parning. Vi håller verkligen tummarna!


Jakaranda och Valle :-)